Fullständigt namn!

Idag har vi skickat in papperna till Skatteverket och gett Lovis sitt namn!
Så här har ni henne,

Lovis Charlotta Elisabeth Persson




Har märkt att vissa läser Lovis namn fel och betonar i, som i Lovisa.
Men hon heter Lovis med betoning på o,
som Ronja Rövardotters mamma! :)


1

En natt!

Natten som gått!

21.00 Ammar
Sen myspys i soffan
23.00 Ammar
Går och lägger oss
03.30 Byter blöja och ammar
Ligger vakna och myser
04.30 Somnar om
07.00 Börjar vakna, mornar oss och myser (och bajsar)
08.00 Blöjbyte och ammar
08.40 Jag lägger Lovis bredvid sig sovande pappa och går själv upp och äter frukost.
Resultatet blev som jag hoppades, liten gnyande söt flicka får sin pappa att vakna och de myser nu i sängen! :)

Bortskämda med ännu en lugn och skön natt! :)



Idag får vi besök av Sara, Hilma och lilla Edwin... :)

Min förlossningsberättelse!

Tänkte ta och berätta om min förlossning, när jag födde vår underbara dotter Lovis! :)

 

Som förstagångsföderska förväntade jag mig självklart att gå över tiden, en hel del. Ställde in mig på två veckor för att det inte skulle bli för jobbigt! Hade även tankar om hur det skulle gå till, och det skulle starta mitt i natten med värkar, och förlossningen skulle ta lååång tid. Det är ju det man får höra att man ska förvänta sig som förstföderska. Men så blev det inte…

 

Förra veckan gick jag här hemma och var rastlös, och pysslade med både det ena och det andra… städade in poolen, storstädade huset, putsade fönster och bakade kakor… Var tvungen att ha något att göra för att få tiden att gå! I onsdags kväll hade jag bakat kakor. Tobias var med Rikard i Oskarshamn och kollade på Kalles lastbil. De köpte Kinamat på vägen hem som vi skulle äta hemma hos Hanna och Rikard. Jag la mig på soffan en stund efter bakandet och vilade, innan jag skulle gå upp till syrran. Men längre än så kom jag inte… för plötsligt så gick mitt vatten. Snacka om att jag blev förvånad! Klockan var då ca 17.30. Jag var då i vecka 39+2, alltså 5 dagar kvar tills beräknad födsel.

 

Jag ringde Tobias som satt i bilen på väg hem och meddelade nyheten. Han trodde inte på mig först, men insåg när jag sa att jag skulle ringa förlossningen att jag menade allvar. Jag sa dock till honom att det var lugnt, att jag inte hade några värkar, och att han kunde äta kinamaten med Hanna och Rikard innan han kom hem. Sedan ringde jag förlossningen och meddelade dem om vattenavgången. De sa att de ville ha in mig för undersökning någon gång under kvällen, men att jag kunde komma när jag ville. Så jag tog det lugnt… bloggade, småstädade lite, packade klart det sista i BB väskan (Tog med alla grejer ifall att värkarna skulle dra igång ordentligt medan vi var i Kalmar. Men jag var ganska säker på att vi skulle bli hemskickade igen.) Mellan en halvtimme - timme efter att vattnet gått så började jag få värkar. De var inte jättestarka och kom med ca 6 minuters mellanrum. Tobias kom hem. Jag åt lite kinamat. Vi fixade ordning oss lite och sen framåt kl. 20 så begav vi oss mot Kalmar.

 

Vi kommer in till förlossningen och blir inlagda på ett undersökningsrum, ca klockan 21.30. Där gör de en CTG undersökning och kollar bebis hjärtljud och mäter mina värkar. De vill inte göra en vaginal undersökning, då infektionsrisken är stor när vattnet har gått, och de tycker inte det är nödvändigt förens senare i förlossningsarbetet. Värkarna börjar göra mer och mer ont, men är ca 5 minuter emellan. De frågar om vi vill åka hem och vila, då de tycker att det är i ett tidigt skede. Jag har för ont för att åka hela vägen hem igen så jag vill stanna. Vi erbjuds då ett rum på BB där vi kan få vila. Jag får en s.k. sovdos med panodil och lite morfin och något mer. Kl. 22.50 flyttas vi in till rum 17 på BB där vi lägger oss i varsin säng. Men sova, hur fan skulle det kunna gå med så smärtsamma värkar vart 4-5 minut? Det gick inte heller, och vid kl. 23.30 började jag kräkas. De sa att det var kroppens reaktion på smärtan.

 

På undersökningsrummet!

 

Klockan 01.00, det är nu den 25 augusti, så står jag inte ut med smärtan längre och vill inte ligga där på BB ensamma och ha ont så då ber jag Tobias ringa på klockan. Vi flyttas över till en förlossningssal och jag får lustgas, ganska svagt, medan de gör en ny CTG undersökning. De vill fortfarande inte göra en vaginal undersökning, det är för Tidigt än. Hjärtljuden är bra och det är fortfarande 4-5 minuter mellan värkarna, även om de gör mycket ondare nu. Jag erbjuds att ta ett varmt bad och fortsätta få lustgas. Jag går med på detta. Klockan var nu nog runt 02.00.

 

Innan badet så kräks jag mer. Sen tar jag mig ner i badkaret med lite möda. Jag hinner inte ligga där länge innan det kommer en rejäl värk, som jag tycker aldrig verkar vilja släppa. Tycker också att det känns som det trycker på, men vad vet jag som förstföderska. Det kan det ju inte göra i detta tidiga skede. Men till slut får jag panik där i det alldeles för varma badet och skriker på Tobias att trycka på klockan. Jag hör hur han berättar för barnmorskan att jag har jätteont och att det trycker på. Då säger hon lugnt att då kanske vi ska ta upp henne och göra en vaginal undersökning i alla fall. Klockan är 02.45 när de gör undersökningen och jag får då se en mycket förvånad barnmorska som tittar på mig och säger ”Lilla gumman, förlåt, nu förstår jag att det har gjort riktigt ont, du är ju öppen 9 cm.” Jag säger att det trycker på och att det känns som att jag vill krysta, men det får jag ju inte då det måste öppnas 10 cm. Jag vänder mig till Tobias och säger ”Hämta kameran”. Våra saker låg ju kvar på BB rummet. Bara några minuter senare säger jag igen till barnmorskan att jag vill krysta. Hon tittar då bara ner i underlivet på mig och säger ”Carin, följ din kropp”. Jag var då tydligen redan helt öppen.

 

Sen är förlossningsförloppet igång. Jag krystar för fullt och Tobias sköter lustgasen som jag ropar efter (tydligen ganska argt, hehe) i början av varje värk, och även precis efter krystningarna. Jag hör hur de säger att jag är jätteduktig och krystar helt rätt, och att de ser huvudet. Även Tobias ser huvudet från där han står vid min sida. Men mina värkar är inte så långa och jag får tydligen aldrig ut huvudet tillräckligt långt innan värken är slut, så huvudet åker tillbaka in igen. Så håller det på ganska länge. De frågar mig även mitt i förlossningen om jag är ryttare, vilket jag är. Tydligen har man då ett starkt bäcken och det är svårare att få förbi huvudet. De börjar bli lite oroliga för hur bebis påverkas av den långa krystningsprocessen. Klockan 04.00 ger de mig sniff, ett nässpray som förlänger värkarna, så jag kan krysta längre. Det får jag två gånger, och det funkar, för klockan 04.05 för ploppar det ut en liten bebis! :)

 

Jag hann aldrig få något annan smärtlindring än lustgas, och den hade jag tydligen på halv dos nästan hela tiden. Fattade inte att jag kunde be om höjning. Och jag trodde det skulle göra såhär ont även med lustgasen. Jag visste väl inte, har inte fött barn innan. Barnmorskan hade på eget bevåg höjt till full dos i slutet på förlossningen. Det var någon gång när jag låg och sög i mig gasen som undersköterskan fick be Tobias att ta bort den, för hon såg på mina ögon att jag började bli hög. När han tog bort masken bara log jag mot undersköterskan! :)

(Någon gång mellan att bebis kom ut och jag skulle krysta ut moderkakan, så lånar Tobias min lustgas och drar in 20 gånger (!). Han blir riktigt yr och konstig i huvudet och får en konstig röst. Knäppgök!)

 

Undersköterskan Martina och Barnmorskan Jennie!

 

Navelstängen var tydligen ganska kort, så bebis får ligga kvar nere på sängen medan de tar blodprov ur navelsträngen. Varken barnmorskan, undersköterskan eller jag kan se könet i den ställning som bebis ligger då under tiden, men däremot säger Tobias att han ser vilket kön det är. Barnmorskan säger åt honom att inget säga, utan att jag ska få titta själv strax. Men jag ser på Tobias leende och ögon att det är en flicka, och det var det ju! :)

 

Vi talar om för barnmorskan och undersköterskan att hon ska heta Lovis!

Jag var lite i chock över hur liten hon var, hade ju förväntat mig en bebis på minst 4 kg.

 

Sedan får Tobias klippa navelsträngen. Och några minuter efter att hon föddes får jag upp underverket i min famn och det var självklart helt underbart!!

Samtidigt som jag får ligga och gosa med min bebis så måste jag ju tyvärr även krysta fram moderkakan, och sedan får de även sy 5 stygn då jag brast lite. Det var inte skönt!

 

 

Tobias, som inte har hunnit fota eller filma något under förlossningen, filmar och fotar nu både mig och Lovis… och moderkakan och fostersäcken, som han fann ganska fascinerande.

 

Lovis suger duktigt på bröstet direkt och ligger där och snuttar riktigt länge. Vi får ligga och vänta ganska länge i förlossningssalen sedan, innan det blev vägning, mätning och badning, och innan jag fick duscha. Det var ganska fullbelagt på förlossningsavdelningen, plus att det var skiftbyte där vid sju på morgonen. Vi fick den underbara grattisbrickan med smörgåsar under tiden. Gud vad gott!

 

 

Lovis vägde 3360 gram och mättes till 47 cm lång. (Osäker på om de mätte rätt på förlossningen, då hon igår på BVC var 49,7 cm.) Huvudomfång 33,5 cm.

Sedan fick hon bada!

 

 

 

 

Klockan 09.15 flyttas vi tillbaka till vårt rum på BB, där vi sedan stannade i två dygn. Allt flöt på riktigt bra, vi behövde inte hjälp med något särskilt, och amingen funkade jättebra! Vår Lovis var så duktigt så! Hon gick knappt ner något i vikt, som de flesta bebisar brukar göra i början, utan vid 36 timmars vägningen hade hon bara gått ner 5 gram. (Och igår på BVC hade hon gått upp i vikt, och väger nu 3425 gram.)

 

Äntligen var det sedan lördag, då vi skulle få åka hem, efter godkänd läkarundersökning vill säga! Vi fick åka hem, men inte lika lyckliga som vi tänkt, utan med lite tråkiga besked från läkaren. Detta har jag bloggat om i två andra inlägg.

Höftledsluxation och Kärleksfulla ord!

 

Nu är vi hemma och både vi och vår underbara dotter mår fint!

Mer om Lovis, och om när vi ska tillbaka till ortopeden, kan ni läsa om i inlägget Uppdatering!