Stålsätta sig!

Som ni förmodligen redan läst i inlägget under så har jag kommit till
en punkt där jag känner att jag måste låta min älskade häst Lester få
somna in för gott....

I mellan tårarna och alla jobbiga tankar måste man nu ändå försöka stålsätta sig
och ta tag i att kolla upp avlivningmetoder och dylikt... Puh, inte lätt!
Satt mig och gjorde det igår efter jobbet... Lyckades stänga av känslorna lite under samtalen,
men insåg efteråt vad det var jag gjorde, och då kom alla känslor på en gång...

Jag har svårt att bestämma mig för hur det ska gå till!

Själva avlivningen kan man göra på två olika sätt.
(Känsliga läsare kanske bör sluta läsa nu)

Dels bultpistol... då skjuter dom in en spik i pannan som förstör hjärnan.
Låter groteskt, men det går sjukt fort och hästen hinner inte reagera alls.
Det otäcka vid denna metod är ju smällen och att de sen måste tömma hästen
på blod, för att stanna hjärtat.
Andra metoden är att veterinären kommer ut och ger spruta.
Då får hästen först lite lugnande och sen ger han spruta med avlivningsvätska!
Sen tar det ungefär 10-15 sek innan hästen faller ihop medvetslöst.
Ingen smäll, inget blod... men inte riktigt lika snabbt!
Nackdelen här är att flera säger att de hört skräkhistorier om spruta,
att hästarna inte dött, och plågats.
Men så sa också veterinären att de byt till en ny avlivningsvätska nu.
Jag vet inte vad man ska tro...

Det finns även olika sätt att ta hand om kroppen.
(skönt på ett sätt att man får välja själv alla dessa val,
men hade också varit lättare om det bara fanns ett sätt, och slippa valet,
om det bara fanns ett nummer man skulle ringa, sen var det ordnat.)

Har man egen mark kan man självklart söka tillstånd för att få begrava
hästen hemma. Själv har jag ingen gård eller mark...
Men om någon av mina läsare har mark och skulle vilja ställa upp
så får ni gärna säga till!?
Annars så anlitar man någon för att hämta kroppen och köra den till
destruktion... eller om man har råd att betala massa extra så kan man få
kroppen kremerad och få hem askan i en urna. Men det är svindyrt.
Om man vill avliva med bultpistol är det dom som hämtar hästar som även
gör själva avlivningen.

Här finns självklart också olika alternativ.
Man kan anlita någon som gör sk. trotjänaravlivning.
Eller så ringer man Kalmar Djurtransport.
Båda avlivar hästen på exakt samma sätt.
Enda skillnaden är egentligen att djurtranport tar kroppen i en stor
container, bland andra kroppar, och trotjänartjänst har en liten lastbil
där han tar endast en kropp i taget.
Vissa säger även att de som gör trotjänaravlivning är trevligare och
gör det mer humant, och att det kanske inte går lika lugnt och sansat till när djurtransport
gör det, då de har fler ställen att åka vidare till samma dag.
men han jag pratade med på djurtransport var himla trevlig
och försäkrade att det inte skulle vara påstressat eller så alls,
jag skulle få den tid jag behövde.
Trotjänaravlivning är 3000 kr dyrare, och efter att ha pratat med Kalmar
Djurtransport så känns det lika bra att anlita dom isåfall.
(Men det kostar ändå 4600kr, puh!)

Men man kan ju även välja att djurtransporten bara kommer och hämtar kroppen,
att veterinären kommer ut innan och tar hand om avlivningen, med spruta.
Förut kände jag att jag ville ha bultpistol... för att det går fortare.
Men innan jag kollade upp det nu så trodde jag att det gick ännu långsammare
med spruta... och trodde typ hästen skulle få lugnande tills den la sig ner själv.
Och att Lester skulle avsluta livet så groggy ville jag inte.
men tydligen går det ju på några sekunder.
Och man slipper smällen och blodet...
Och en fördel är att det är min veterinär som är med och utför avlivningen,
någon både jag och Lester känner och jag är trygg med att han gör det bra...
(Det blir ju lite dyrare, då får man betala 4000 för hämtning,
och kanske 1500-2000kr till veterinären, så typ 1000kr dyrare,
men det skiter jag i om det är det som kommer kännas rätt)

Billigast skulle självklart bli att få begrava honom någonstans.
och det känns även humanast, för mig!
Då är det avlivningen man betalar för, och lån av trakor och så.
Men det kräver också mest jobb och planering...
och så krävs det att någon skulle ställa upp med mark.

Många kanske har livförsäkringspengarna att använda till sånt här,
men jag får endast ut högst 8000 kr för Lester,
och jag har redan lagt ca 8000 kr på veterinärbesök
i bara självrisk!!
och i det försäkringsbolaget jag har så täcks inte avlivning i försäkringen,
så jag får betala hela summan själv.
Fy fan, känns hemsk att behöva bli ruinerad av att ta bort
någon man älskar...
Allt på en gång...
Önskar jag hade ett jobb nu. Så jag kunde koncentrera mig på Lester,
så pengar och vilken metod man ska välja inte vore en problem...

Jag måste inte bestämma mig idag eller så...
Då jag först måste ha ett godkännande från försäkringsbolaget.
Skickade in papprena igår.
Och sen vill jag inte att det händer innan Lesters förra ägare
har fått komma och hälsa på, de kommer om två veckor.
Men vore ändå skönt att ha bestämt sig, slippa tänka på den här delen mer...



Jaa, hur göra?!
Vad hade Du valt?

FAN, jag vill inte göra det här Alls... :(


Nu har jag fått skriva av mig lite. Alltid skönt. Bloggen är min terapi....


6

♥ Lester ♥

Tänkte berätta hur det gått sen sist jag bloggade om Lester!

Jag gjorde som i alternativ två i det förra inlägget om Lester...
jag har testat att rida i skogen. Först med smärtstillande och sedan utan,
för att se om det var någon skillnad på humöret på honom, eftersom han inte visade
genom haltning att han hade ont när man red rakt framåt i skogen.
Men han har varit lika pigg och glad hela tiden när han fått komma ut..
nästan för pigg, han får sån överskottsenergi när han inte blir riden ordentligt,
och får hoppa och galoppera och sånt som han älskar...
Så det var härligt att få komma ut!
Men samtidigt så kände jag mig inte säker på att Lester inte hade ont,
han Borde ha ont med sådana problem, för jag är inte säker på att Lester
visar sin smärta... han är så envis, och så glad över att komma ut i skogen.
Sen är det nog kanske tyvärr så att han vant sig vid sin smärta...
för han Borde haft ont ganska länge nu...

Men...
Igår när jag skulle rida ut så hade det hunnit bli för mörkt, så jag hängde me
några av tjejerna i stallet ner i ridhuset. Tänkte att det kan väl inte skada att skritta lite där.
Jag testade att trava lite, och bad några titta på honom...
och han haltade... både på böjt spår och rakt fram i traven.
Men de sa också att de inte var säkra på hur mycket...
Halten är otydlig när den är dubbelsidig, och så kan han ju varit stel också.

Risken när han har pålagringar är ju att han kan fortsätta få inflammationer i knäna,
som han hade när vi upptäckte hältan. När han var väldigt halt. Den
inflammation är ju läkt... Men han kanske håller på att bli inflammerad i knäna igen?!
Och man kan ju inte hålla på att behandla inflammationer hela hans liv.
Sen har han ju även väldigt dåligt med ledvätska i ena knäet... och det som veterinären
sprutade in i hans knä funkar ungefär som ledvätska... men även den vätskan försvinner ju
efter en stund. Kan även vara det som gör att han blir haltare igen.
Vet vem... haltar mer gör han iallafall nu... nu visar han ju sin smärta....

Så idag när jag satt i bilen på väg hem från jobbet så ringde jag Tessan,
och frågade om hon ville titta på honom när jag red.
Tessan känner Lester väl, och har sett honom både i fin form, stel och halt...
Hon vet hur han ska se ut, så jag ville ha hennes hjälp... (TACK Tessan!)
Vi mötes i ridhuset och hon tittade först på när jag red.
Hon såg att han haltade hela tiden i traven, men dock även i skritten...
Tessan hoppade sen upp och red, och även mitt otränade öga såg hur han haltar.

Nu började tårana rinna på mina kinder... och det kändes som tusen knivar stack mig i magen...
jag insåg innerst inne var detta innebär...
att jag lovat mig själv att om jag vet att han har ont,
och speciellt om han inte ens funkar som skogsmulle,
så ska han få somna in........
Det är inget bra liv för honom om han ska gå och ha ont,
och om han aldrig får ridas alls så kommer han bli olycklig. Så väl känner jag honom...

Så för hans eget bästa!
Just för att jag ÄLSKAR honom så fruktansvärt mycket!
Därför är nog detta det rätta beslutet att ta...
Men också just därför är detta det värsta jag någonsin varit med om,
det värsta beslut jag någonsin tvingast att ta....

Herregud, HJÄLP mig...
jag orkar inte med det här... :,(





Allt det här blir ju inte precis mindre påtagligt när man var med och avlivande en av
de andra hästarna i stallet i måndags! En omtumlande upplevelse...
Loppan, vila i frid på de gröna ängarna!



1

Maskeradhoppning

Idag har det varit maskerad hopptävling här i Högsby!
Alla 3 hästar i vårat stall som ställde upp fick rosett... duktiga pållar och ryttare! :)

Tyvärr är det svårt att få bra bilder på hästar i rörelse inne i ett ridhus... blir suddigt!

Tomten och hans julgran (Julia och Bruno) tog sej en rosett för felfri runda!


och de tog även pris för SÖTASTE egipaget 2010!
Grattis!!!


Även Zorro och Tornado (Kicki och Gazze) fick sej en rosett för felfri runda.
Och dessutom pris för BÄSTA UTKLÄDNAD! Gratulerar!



BÄSTA SHOW vanns av Kecke från konsum på Gazze (Fiffi utklädd till Kicki på Gazze)
Fick tyvärr ingen bra bild av detta, så denna får duga!


Även våran lilla Valter och Jessica fick ju rosett!! :)



Sist med inte minst fick vi en härlig show av Ronny och Ragge på Volvvo 740 och Forden
(Fiffi och Ellen)





och dom fick båda två rosetter... Grattis grattis! :)


Arvid och hans bästa kompis Andrea var också och kollade på hästarna... :)


1